USA:s
invasion av Panama 25 år medan kanalen fyller 100 år
Under det förra seklet utgjorde Panama ett
uppmarschområde för militära invasioner i Latinamerika. USA förfogade över både
en geostrategisk kanal som 14 militärbaser. Här fanns en militärakademi i militärkupper
och indoktrinering i antikommunism. Den 20 december 1989, för 25 år sedan,
bombades och invaderades Panama av sina påtvingade ”gäster”.
Latinamerikareportern Dick Emanuelsson har talat med vänstern i Panama.
Slutet av 1989 var ett
turbulent och dramatiskt år. Socialrealismens länder i Östeuropa rasade samman
med undantag för Jugoslavien. I Rumänien pågick det oroligheter. Och som så
många gånger tidigare spelade den psykologiska krigföringen i och utanför Väst
en enorm roll. Mediernas exakta politiska roll blev mycket tydlig. Som i
avrättningen av Rumäniens statschef Ceausescu den 25 december 1989. Denna hade
föregåtts av bilder på avrättade människor i staden Timisoara. De rubricerades
som “Ceausescus folkmord” och journalisterna anklagade hans egen polis som de
ansvariga. Men både text- som det fotografiska innehållet var en bluff.
Kropparna på bilderna hade grävts upp för fotografering och de kablades ut av
ALLA västmedier. Opinionen var preparerad och Ceausescu och hans fru avrättades
På Flamman var
stämningen blandad. Det som hade sett ut att vara en löftesrik inledning och
förvandling av Sovjetunionen via den sovjetiske statschefen Michail Gorbatjovs
Perestrojka, slutade med att han själv störtades av Moskvas partichef Boris
Jeltsin. Denne suput var en lydig nickedocka i Bill Clintons och State
Departements händer. Ronald Reagan, Bush den äldre och Clinton kunde nöjt se på
hur Sovjetunionen som stat föll samman inifrån. Det rådde en bokstavlig
politisk förvirring som den amerikanska administrationen förstod att utnyttja
och spela på tills den slutliga upplösningen. Deras “korståg mot kommunismen”
hade gett resultat.
”Next
Panama”
 |
| Manuel Antonio Noriega |
På samma sätt hade
USA-administrationen spelat mot Panama och Nationalgardets chef Manuel Antonio Noriega.
Denne var en oberäknelig personlighet som först hade varit en agent i tjänst
hos CIA och USA:s intresse i Panama och Centralamerika. Men han blev allt mer
ovillig att fortsätta i USA:s ledband.
Den 20 december 1989
var det dags för Panama att återigen inlemmas i USA:s fålla. De första bomberna
föll vid midnatt och efter att bombräderna hade upphört fyra dagar senare hade uppskattningsvis
3000-4000 panamaner förlorat livet. De flesta var civila, brända till döds av
krigsplanens brandbomber över mycket fattiga bostadsområden i huvudstaden
Panama City.
Minnesanteckningar
“Vid ett tillfälle, ungefär vid 2-tiden på natten, tittade jag ut genom
fönstret och såg ett flygplan som flög mycket lågt. Planet sköt vad som såg ut
som kraftig eld. När det dök neråt släppte det sina bomber. De exploderade och
omedelbart antändes tjugofem hus. Folk sprang ut mellan lågorna”, berättade
en moder på webbsidan för de anhöriga till offren. Invasionen döptes av
Pentagon till det cyniska namnet ”Operation
Just Cause”.
 |
| Silvestre Díaz. |
Hur kommer då USA:s
militära överfall och ockupation av ett litet land som 1989 bara hade tre
miljoner invånare att minnas? frågar jag Silvestre Diaz,
organisationssekreterare i Frenadeso, den Nationella
Fronten till Försvar av de Ekonomiska och Sociala Rättigheterna i Panama*.
– Den partidiktatur
som infördes efter USA-invasionen den 20 december 1989 har gjort allt för att
tysta ned och dölja invasionens mål och offer. För invasionen medförde
tusentals döda och en oerhörd förstörelse av hela bostadsområden, bland dem den
fattiga folkrika arbetarstadsdelen Chorrillo. Där bombades och brändes många
ihjäl av bomberna från USA-planen, säger Silvestre med riktig bitterhet i
rösten.
 |
| "Bostaden är en rättighet, inte en handelsvara". |
Invasionens
historiska bakgrund
Han uppger att de
sociala folkliga organisationerna så som Frenadeso kommer att genomföra en
demonstration framför den gigantiska USA-ambassaden i Panama City den 20
december.
– Målet är att uppnå
rättvisa för offren och att de anhöriga till dessa får ekonomisk ersättning.
För fram till dags dato har staten inte uppfyllt sin roll i vad som var ett
folkmord. I stället för att vara en sorgedag där produktionen tystnar i Panama,
är det som vilken dag som helst med full kommers.
Han säger att man
måste sätta in invasionen i sin historiska och regionala dimension. För det
pågick gerillakrig i El Salvador och Guatemala medan Nicaragua invaderades
varje dag från Honduras av de USA-tränade “contras-trupperna”. Dessa gjorde
räder in i Nicaragua och mördade eller genomförde ekonomiska sabotage mot
produktion och infrastruktur för att störta den sandinistiska vänsterregeringen
och återinsätta politiker i tjänst hos USA. I Honduras var den starke mannen
Dimitri Negroponte, USA-ambassadör.
 |
| Anhöriga till offren. |
Förevändningen
Noriega
– Det var en
konvulsion i världsmåttstock. Berlinmuren föll och en imperialistisk
storoffensiv fick politiska och militära återverkningar i vår region i kampen
som fördes i Nicaragua och El Salvador. Och med tanke på Panamas geostrategiska
position med sin kanal, beslutade Vita huset slutligen att invadera vårt land.
Förevändningen var att de ville fängsla Manuel Antonio Noriega som de anklagade
för att vara inblandad i narkotikahandel. I verkligheten handlade det om att
etablera en marionettregering i Panama för att tillfredsställa USA:s militära
och geostrategiska intressen i Centralamerika.
 |
"Jag vill inte träda in i historien utan i kanalzonen", är de
legendariska orden från general Omar Torrijos. |
I kanalområdet förfogade
USA över 14 militärbaser som styrdes enligt USA-lagar. Det påtvingade
kontraktet från 1904 hade 1977 sagts upp av Panamas nationalhjälte, General
Omar Torrijos 1977. Kanalen överlämnades motvilligt 1979 till Panama av USA:s
president Jimmy Carter. Starka militaristiska krafter inom Pentagon och det
republikanska och demokratiska partiet var motståndare till överlämnandet av
kanalen.
– Noriega var
CIA-agent. Om de verkligen hade velar gripa honom hade de kunnat göra det utan
problem. Men de valde att militärt intervenera i Panama vilket också hade
syftet att vara en generalrepetition inför det kommande Gulfkriget (i invasionen
av Irak) följande år.
 |
| USA:s marina styrkor övar i kanalzonen. |
”Ett
Pentagon-paraply över vårt territorium”
I kampen mot USA:s
ockupation av det strategiska kanalområdet och för den nationella suveräniteten,
spelade studentrörelsen, vänstern och folkrörelsen en avgörande roll.
– Det var en lång
heroisk kamp där det skapades många martyrer. I januari 1964, för 50 år sedan,
markerades ett avbrott i förhandlingarna om kanalen. De borgerliga krafterna i
landet förhandlade med USA i eget ekonomiskt intresse i kanalzonen. Men de
enorma folkliga protesterna krävde att Panama undertecknade ett nytt kanalavtal.
Detta skulle sätta ett sista datum
för att USA skulle lämna landet och att de militära baserna avvecklas.
Vänsterledaren
understryker att också tack vare den internationella solidariteten lyckades man
uppnå ett avtal med USA som undertecknades 1979.
– I verkligheten
handlar det om två avtal. Det första handlar om kanalen som bryter med det
koloniala förhållandet som existerade under USA:s kontroll i denna region.
Avtalet stipulerade att USA skulle överlämna kanalen den 31 december 1999. Den
andra delen i avtalet ”Torrijos-Carter” innebär, som självaste general Torrijos
sa; ”ett Pentagon-paraply över vårt territorium”. Varför? Jo, för att det ger
USA rätt att intervenera i området i händelse av att kanalen befinner sig i
fara.
Från 1 januari 2000 blev
kanalen Panamansk och det var en stor symbolisk betydelse för den antikoloniala
processen i Panama. Men kampen fortsätter, intygar Diaz, för USA har ett stort
inflytande på alla nivåer i det panamanska samhället.
– Kanalen
administreras av en ekonomisk-politisk panamansk elit. Vår strid handlar om att
vinsten från kanalen ska investeras i den stora sociala skuld som existerar i
vårt land, tillägger vänsterledaren.
Generalens
blodiga förflutna
General Omar Torrijos
har hyllats av vänstern och nationalistiska krafter i Latinamerika för sin roll
just i kanalfrågan. Men hans förflutna har många fläckar, framför allt efter
militärkuppen han ledde 1968. Den kantades med mord och fängslanden av den
panamanska vänsterns ledare.
Bland dem som
Silvestre nämner finns Floyd Britton. Han var från början en studentledare som bekämpade
såväl USA:s ockupation av kanalområdet som despotiska regimer i huvudstaden Panama
City.
När general Torrijos
genomförde statskuppen den 11 oktober 1968, inledde Brittons rörelse MUR, Rörelsen för Revolutionär Enhet, omedelbart kampen mot kuppregimen.
Britton fängslades redan dagen efter kuppen och fördes bort till den isolerade fängelseön
Coiba i Karibien, även kallad ”Djävulsön”. Under Torrijos och general Manuel
Antonio Noriegas styre beräknas 300 politiska fångar ha mördats. Bland dem Floyd
Britton. Han torterades bestialiskt under ett drygt år fram tills han hjärta
inte orkade längre. Britton avled den 29 november 1969. De militära
myndigheterna överlämnade aldrig kroppen till hans familj, bara en dödsattest.
 |
| "Tills den slutliga segern", svär Floy Brittons anhängare när han mördas av regimen den 29 november 1969. |
Gerillan
bildas
– Vi intar en kritisk
ståndpunkt i förhållandet till Omar Torrijos. För statskuppen 1968, som förde Torrijos
till makten, bromsade de folkliga och sociala protesterna som det året hade
nått en kulmen. Den första perioden kantades av repression och fängslanden av
revolutionärer. Efter mordet på Britton i fängelset bildades Movimiento
de Liberación Nacional 29 de Noviembre (MLN-29), Nationella Befrielserörelsen 29 november som under 2-3
år ledde ett väpnat motstånd mot regimen.
– Efter det inledde Torrijos
en ny process där han inriktade sig på att vinna en folklig social bas. Kanalfrågan
var en sådan som 1964 hade kostat den panamanska ungdomen 20 människoliv. Han
lyckades att avveckla USA:s överinseende i kanalområdet. Men vad som existerar
i dagens Panama är en globaliserad nyliberal ekonomisk modell med djup extrem
fattigdom bland breda folklager.
Inget USA-skadestånd
till de anhöriga
Hur är situationen för
de anhöriga till de tusentals offren, bland dem föräldralösa barn, efter USA:s
invasion av Panama 1989? frågar jag Silvestre Diaz.
– Vi har från första
början stött de anhöriga till offren som inte har fått en enda peso i
skadestånd eller hjälp av de fem regeringarna som har avlösta varandra efter
invasionen 1989, varken de två socialdemokratiska eller de tre övriga
regeringarna. De har heller inte genomfört en seriös utredning av hur många offer
i själva verket var. Samordningskommissionen för de Mänskliga Rättigheterna i
Panama, i vilken vår organisation är medlem i, har genom olika utredningar och
undersökningar dokumenterat med namn och efternamn mer än tusen döda.
Han säger att vänstern
och folkrörelsen i Panama kräver att staten ser offren som nationella hjältar.
Men trots att det den 20 december har gått 25 år sedan invasionen ignorerar regeringen
det dramatiska datumet i Panamas historia.
Silvestre Diaz uppger
att USA å sin sida inte har betalat en enda dollar i skadestånd mot alla de
offer deras bomber orsakade på människor och material. Relationerna mellan
Panama och USA har också fortsatt utan problem.
– Det existerar avtal
om två marinbaser som USA-marinen förfogar över, även om de formellt står under
den panamanska polisens ansvar. Nyligen mördades en ung panamansk kvinna av en
USA-militär. Denne var rådgivare till den panamanska polisen. Men i stället för
att rannsakas i Panama, skickades han tillbaka till USA.
Massprotester
och tjugo döda
Den nyliberala
ekonomiska modellen har registrerat utmärkta vinstresultat för inhemska och
utländska investerare men har varit dödliga slag mot den sociala tryggheten, nämner
Frenadesoledaren. De folkliga protesterna exploderade i oktober 2012. Efter en
veckas folkresning i regionen Colon och en paralysering av resten av landet, tvingades
högerregeringen Ricardo Martinelli och landets kongress, upphäva lagen som
möjliggjorde att sälja offentlig mark till hugade spekulanter.
– Protesterna har ofta
slutat i massakrer mot både arbetare, bönder och indianer. Under president
Martinellis mandatperiod (2009-2014) mördades sammanlagt 22 protesterande
panamaner av polis och militär. Inför den nya regeringen, som tillträdde
nyligen, har vi krävt att dessa offer ges resning och rättvisa och att det inte
förblir, som vanligt, i straffrihet.
 |
| Protester i Colon i oktober 2010. |
Han menar att Panama
är ett av världens värsta klassamhällen med enorma sociala skillnader trots att
de förfogar över många naturresurser.
– 105 miljardärer i
Panama förfogar över mer än 16 miljarder dollar per person. Samtidigt upplever vi
permanent korruptionsskandaler där hundratals miljoner dollar har förskingrats
av den förra regeringen samtidigt som folket lever i nöd och armod.
– Men vi fortsätter
kampen för att öka politisk medvetenhet och organisation hos folket för att
skapa det Nya Panama som är vårt mål.
Dick Emanuelsson
* FRENADESO, Frente
Nacional por la Defensa
de los Derechos Economicos y Sociales Panama och Frente Amplio por la
Democracia (den Breda Fronten för Demokrati).
Panama, kort bakgrund
- Deklarerad självständighet från Colombia 3 november 1903.
- Yta: 78 200 km² (Sverige 454.000).
- Antal invånare: 4 miljoner.
- Juan Carlos Varela valdes till president 2014 och efterträdde Ricardo
Martinelli, en rik företagare.
- Panamakanalen byggdes mellan 1904 och 1914 under ledning av
amerikanska ingenjörstrupper. Men tusentals fransmän, kineser, karibier,
spanjorer och andra folk deltog i det fruktansvärda arbetet med att
övervinna 80 km
av djungelns träsk och sjukdomar. Tusentals arbetare avled i gula febern,
tuberkulos eller malaria. 5300 USA-arbetare och arbetare från 71 olika
nationaliteter dog i kanalbygget. Året innan bygget avslutades, 1913,
arbetade 57,000 arbetare i kanalen. År 1977 beslutades att Panamakanalen
och zonen skulle överföras från amerikansk kontroll till Panama den 31
december 1999.
 |
Juantxu Rodriguez, 1957-1989
Detta var det sista fotot från den spanske
reportern som skulle orsaka internationell indignation för det bröt censuren
som USA-armén hade infört efter invasionen den 20 december 1989. Fotos visade
den fasa som bombningarna representerade där tusentals personer, majoriteten
civila i de fattiga arbetarstadsdelarna massakrerades. Den 22 december 1989,
när Rodriguez gick i riktning mot Hotell Marriot, där han bodde, besköts och
dödades han av kulorna från en USA-soldat.
|
--------------
<3153 tecken="">
USA:s
intriger och koloniala erövring av Panama
Efter besegrandet av
den spanska kolonialismen utgjorde Panama ett län i norra Colombia. Men länet förhandlades
bort av den korrumperade konservativa regeringen i Bogota efter ”De Tusen Dagarnas
Krig”. Det var ett inbördeskrig mellan liberaler och konservativa. I bakgrunden
drog USA i tåtarna och utnyttjade konflikten för att rycka loss Panama från Colombia.
Den 3 november 1903 utropades Panama som en självständig republik.
Men den statsbildning
som kom att bildas i Latinamerikas Midja
kom också att slåss för sin självständighet mot USA:s nykoloniala erövring. Tusentals
demonstrerande panamaner har under årens lopp dödats av USA-trupperna. Dessa
förvandlade kanalområdet till en förgiftad plats med nedgrävda gifttunnor,
ammunition, och bomber som det har tagit många år att rensa upp i.
I detta område återfanns
”Dödens skola”, som School of Americas kallades. På denna har de värsta latinamerikanska
militära och polisiära officerare ”fortbildats” i CIA:s manual för tortyr. Doktrinen
om den ”Nationella Säkerhetsdoktrinen”, som innefattar doktrinen ”den Inre
Fienden”, som i klartext handlar om den politiska oppositionen, trummades här
in i många latinamerikanska officerare som senare skulle bli militärdiktatorer
i sina hemländer. Det var USA:s bidrag till demokratins framväxt i
Latinamerika.
Men till slut kunde
inte ens USA stå emot den framväxande massrörelsen för att kanalzonen skulle
återlämnas till panamanerna. General Omar Torrijos ord vid undertecknandet av USA:s
överlämnande av kanalområdet till panamanerna är ord varje panaman minns. Inför
president Jimmy Carter och den samlade latinamerikanska delegationen av
statschefer, underströk Torrijos USA:s koloniala ambition när kanalen byggdes:
”Vårt folk, som har kämpat med heroisk vilja för att uppnå sin
självständighet, hyser ingen bitterhet mot detta folk (USA:s, reds. anm.), som gigant
i teknologi öppnade Panamanäset och förenade två världshav med en restid på
åtta timmar. Men det som utgjorde en teknologisk erövring för mänskligheten
förvandlades av de historiska deformationerna till en kolonial erövring av vårt
land. Och jag säger ’historiska deformationer’ därför självaste president
Teodor Roosevelt deklarerade 18 oktober, 1904: ’President Amador Guerrero, vi
har inte den minsta anledning att här etablera en osjälvständig koloni i
kanalzonen’.”
Amador Guerrero var
colombian men ledde den separatistiska rörelsen från Colombia och utsågs till
landets förste president 1903.
 |
| "Vi är patrioter, inga landsförrädare", intygar Byggandsarbetareförbundet. |
På Kuba hade USA
genomfört liknande intriger och konspirationer när USA deklarerade krig mot de
spanska kolonisatörerna. Vid det tillfället hade den kubanska befrielsearmén,
som hade bildats av nationalhjälten José Martí, mer eller mindre besegrat
spanjorerna.
1902 slöts det så
kallade ”Platt Admentpakten”, ett kontrakt som innebar att en militärbas i
Guantanamo skulle kontrolleras av USA i 100 år. Fortfarande vägrar USA
överlämna området där det sedan 2001 existerar ett koncentrationsläger för
politiska fångar. Det är dit CIA:s hemliga flygningar från Europa och andra
världsdelar har sin slutdestination.
Dick Emanuelsson
”Santa Fe IV” och Panama
I dokumentet ”Santa Fe IV”, framställt i början av år 2000 av
utrikespolitiska experter inom det republikanska partiet, ställdes fyra
prioriterade frågor i förgrunden för USA:s utrikespolitik mot Latinamerika där
Panama har en särställning:
- Kontroll
över sunden i Atlanten.
- Obegränsad
tillgång till Panamakanalen.
- Upprättande
av en säker farled runt Kap Horn.
- Försäkran om att länderna i
hemisfären inte uppträder fientligt mot USA. Dessutom ska ”hemisfärens
naturresurser vara disponibla för att motsvara våra nationella
prioriterade behov”.
I klartext ett återuppväckande av ”Monroedoktrinen”
Dick Emanuelsson
Panama-Sverige:
Självbränning till döds framför
USA-ambassaden i Stockholm
JOURNALISTEN LEOPOLDO ARAGÓN ESCALONA var politisk flykting i Sverige sedan 1972. Han
hade deltagit i protesterna när general Omar Torrijos genomförde statskuppen
1968. Han fängslades men släpptes 1972 och fick politisk asyl i Sverige där han
gifte sig med en argentinska, också hon politisk flykting från militärdiktaturens
Argentina.
Den 1 september 1977, efter att ha tagit
del av innehållet i avtalet Torrijos-Carter som permanentade USA:s rätt att
intervenera i kanalzonen i händelse av att denna skulle befinna sig i fara, tog
Aragón sitt liv framför USA:s ambassad. Han gjorde det i protest eller, som
hans närmaste sa, för att ”överlämna sitt liv till fosterlandet” som han
älskade över allt annat och för den frihet han hade slagits för under hela sitt
liv.
Aragón dränkte in sig i bensin och tände
på. Hela hans kropp blev en fackla och securitasvakter från ambassaden och
andra skyndade tills hans undsättning och försökte släcka elden, vilket DN-fotografen
Arne Jönsson dokumentera i ett antal dramatiska bilder som köptes upp av World
Press Photo. Aragón fördes till Karolinska men läkarnas försök att rädda livet
var förgäves. Aragón hade 90-procentiga brännskador.
Dick Emanuelsson
Arne Jönssons dramatiska bilder 1 september 1977 framför USA-ambassaden i Stockholm:
